Asså, hallå, det gååår liksom inte att lura mej! Jag visste redan igår att det var nåt lurt på gång. Starkaste ledtråden -
Matte tog min säng! 
"Asså, jag är RÄTT sur på dej nu. Ba' såru vet"
Vaddå oschysst! Å förresten? Va skulle hon med den till? Hon har ju en egen liksom!
Jag fick i alla fall behålla madrassen… hyggligt hörrö…
I morse gick vi upp som vanligt men matte körde åt fel håll nästan. Eller asså, hon körde förbi jobbet… Hmm… fast jag sa inget. Tänkte typ att hon hade en aning om vart vi skulle… för en gångs skull. Men visst körde hon fel när vi var nästan framme. Hon är typ hopplös på sånt. 
Det kanske var vädret?
"Ajm singing in dö räjn ajm singiiing in dö räjn" så lät matte
Matte brukar ju bli alldeles sådära geleig i kroppen när det är grejer på gång men jag kunde inte känna av nåt sånt idag. Skumt? Vi kom till ett ställe med massor av hundar, mänskor å skojiga stooora sängar (tält alltså… //matte)
Jag vart lite skakis först för det var så många grejer att kolla på å hundar som man kunde leka med å massa saker men sen satte jag mej mellan mattes ben å då vart det bättre. (Ja, jag är helt sjukt stolt över honom idag. Visst, han drog utav he-te precis när vi kom dit men sen satt han där och tittade bara. Mattes darling! //matte)
Men matte..? Den dära Tottehunden var ju inte så snäll ju! Hanses matte tyckte det var en bra idé att gå med sin kaxpelle precis bredvid oss (och andra ekipage, när det fanns plats att röra sig på så man skulle slippa gå PÅ varandra //matte – liiite irro)
Dom gick förbi oss typ massa gånger så jag sa till han att “Hörrö! Ta din matte å stick va!?”
Tillslut hajade dom att det liksom inte var så smart att gå där fler gånger… 
Först vare massa andra hundar som skulle stå å visa upp sej å sen var det jag. Fatta att jag stod skitstill när matte sa det, hennes tjat gjorde att det dära “stå” fastnade i skallen. Attans också! 
Men så kom det en skitakul trebenting å ba’ “Tjaaaaaa! Ska vi leka?!”
Typ… eller asså, JAG tolkade det så.
Både han å matte tyckte jag skulle stå still så han fick klämma på mej. Ja’ ba’ “Nääääää, det killas så!”
Så jag gjorde min bästa valp-som-ätit-ål-imitation. INGEN var särskilt impad tydligen för jag fick springa med matte istället. Matte suckade lite och frågade varför jag tvunget skulle envisas med att gå som islandshäst… Euhm… en vad för nåt?! (Han har, faktiskt, riktigt bra schwung i steget i vanliga fall, men nähä. Det skulle gås passgång… gaah! //matte)
När jag sprungit klart så fick matte ett diplom (eh? Hallå eller? Det var ju jag som var snygg å sprang å stod å grejade ju!) Han, trebentingen (som heter Hans Rosenberg), skrev så hära om mig:
Mask hane under utveckling. För dagen önskar mer självförtroende.
Bra huvud och uttryck. Öppna frambensvinklar. Ung i sin kropp, brant i korset.
Ostabila bakbensrörelser.
Ta dagen som en träning.
“Brant i korset”? Va? Kors? Var sitter det? Och behöver man bromsar om det är brant? Ung i kroppen – yes! Tänk, när jag är fem, då kommer jag se ut som två! 
Bra huvud, jojomän! Kan du haja att jag har sörrö!
Inga band eller rosetter eller grejs idag men asså, jag skiter i rosetter! Dom går liksom inte att äta ju! Matte tyckte ju att jag var så dära skitduktig idag, så jag fick en påse såna här som pris av henne istället:
Skiiiitagoda!! Mums!!
Sen när vi kom hem så softade vi. Matte var lika trött som jag. Typ hennes kropp sover fast hon är vaken ibland, idag sov hon också…. 
Sen vände hon sig om å somnade igen
"Matte, vi kaaan väl leka liiite i alla fall?"
Läs även andra bloggares åsikter om hundar, hundutställning, roslagens bk, hans rosenberg, cane corso, golden retriever, säng, väder, regn, trött, bedömning, bil, hundgodis, priser, rosetter
)
TVÅ gånger! (Ja, vi hade stängt in honom i buren/sovkojan, medan vi sprang fram o tillbaka til bilen med skräp. För att det skulle gå fortare… Han kan öppna dörrar, det vet jag, men jag trodde ju att lillebror stängt sovkojan ordentligt… //matte)
Hon la nämligen fyllda vattenflaskor i min väska! 
