Eller ja, bara en.
Bolt.
Jäla snorunge asså…
Han springer ju för jävla fort så jag inte hinner ta han!!
Jag satte mej faktiskt bredvid Anneli å fråga’na om hon inte kunde säja åt den däringa skitungen att springa lite saktare så jag hinner med!
Vet ni vad han gjorde då?
Gick skitanära å ba’ – Nänänänänä! Du kan inte ta meeeej! Nänänänänänänäää!!
Då jaga jag han igen… sen vart det jobbigt igen… Upprepning upprepning upprepning.
Å sen. När Bolt lekt klart, då säjer A att vi ska gå ääääääääääännu längre!! Herregud…
Fast han är bra den där lilla, han tar ingen skit liksom. Åsså äre bra att leka med han istället för matte, för matte orkar fasen ingenting. Alls. Skitatrist är hon. Men hon är snäll, å mjuk, å varm, å rolig, å liksom… tja… matte…
(Bolt är hundrastarens yngling. 9 månader vit herdehund, jobbigt för en 6-årig mastiff att hänga med i svängarna då
Men han ser sååå lycklig ut när han kommer in från en sån promenad! Bilden är från Bibomedia.com //mattes kommentar)









