Så var sagan slut

Den 25 mars 2007 föddes han, i Älmhult. Hans mor Hegi (även kallad ”Häxan”) var en mycket bestämd dam, vacker, avvaktande, kontrollerade mig noggrant innan hon värdigt seglade ut från köket där valparna var. Jag var godkänd av henne. Det kändes bra.

Hans far var orsaken till att jag över huvud taget ens funderade på att skaffa hund igen. Och en så stor hund. Leo var min bästis hund, han var fantastisk! Lugn, ödmjuk och ett riktigt charmtroll. Det var helt enkelt omöjligt att inte bli kär i honom! ❤ Klart jag ville ha en mini-Leo!

Han har varit med om mycket den lille skrutten! Bara kolla bloggens tidiga inlägg, vilken värld! Vilka minnen!

Mitt absolut finaste minne är när han bara varit hos mig några veckor och vi fortfarande höll på med det där ”inte kissa inne” (vilket han för övrigt bara gjort ett fåtal gånger och som resulterade i kommentaren ”Han är ju ett jävla A-barn!” från Leos matte haha!) 

Vi hade varit ute mitt i natten, det ösregnade, så när vi kom in var vi sjöblöta båda två. Jag torkade av honom. Sen tog jag med både honom och handduken in i vardagsrummet för att torka riktigt torrt. Jag satt på golvet, lutade mig mot soffan och torkade sakta hans tassar, rygg och huvud. Han somnade. Så där som valpar gör. Och jag hade inte hjärta att flytta på mig. Så där satt jag. Mitt i natten. På ett hårt golv, med en liten cane corso-valp sovandes mellan mina ben. Och jag har nog aldrig varit lyckligare.

Han har varit med på jobb –

Varit hundvaktad av lillebroren –

Vaktat stugan mot älgar (nja..) och obehöriga som kommit alldeles för nära mig. Varit med på fjället. Skällt ut traktorer och satt schäfervalpar på plats 😉

Han visade prov på sin styrka några gånger. Jag har kallat honom ”personskyddshund” på grund av det.

Mannen som var onykter. Som kom för nära. Som tog i mig. Jag blev rädd. Lix svarade upp med att ställa sig på bakbenen, tjonga huvudet i bröstet på mannen och samtidigt vråla ett riktigt avgrundsvrål, ända från tårna! Jag trodde faktiskt inte att onyktra män kunde springa så fort som den mannen gjorde… 😀

Cyklar gillade han inte. Han blev påkörd som liten. Men vilken seger det här var!

Det kan låta tragiskt. Möjligtvis. Men han är min bästa vän. Jag älskar honom så oändligt mycket!

Han ramlade en söndag. Det var då jag visste. Att det inte kunde vänta längre. Den där blicken, att han var trött, den hade jag redan fått tidigare. Så jag visste att det bara var en tidsfråga. Jag gjorde upp en plan, ta semester, åka till stugan, bara vara vi två, sen ta farväl för alltid. Men efter att han ramlat och  haft problem att ta sig upp, då fick jag ställa in planerna, de låg för långt bort i tiden.
På måndagen ringde jag veterinärkliniken. Sen grät jag. Efter det ringde jag mamma. Jag grät så jag mådde illa.

På fredagen var det dags för nästa jobbiga samtal, Lix bästis på jobbet. Både jag och kollegan lyckades ta oss igenom samtalet utan att gråta. Det ska vi ha credd för. Jag gråter inte gärna på jobbet. Men ju närmare den där dagen kommer, den där dagen vi måste ta farväl för alltid och jag blir halv, den rycker allt närmare. Och dagarna går så inihelvete fort! Jag vill inte!

Jag vet inte vem jag är utan honom. Men nu slipper han smärtan i ryggen och sina mediciner. Han har levt ett värdigt liv så jag ville ge honom ett värdigt slut. Hur det nu ska gå till egentligen, när man åker till samma klinik som givit honom lindring? Han ska inte behöva lida. Det är mitt ansvar som hundägare. Att säga ”det räcker nu”. Jag är halv utan honom, men jag kan inte med gott samvete låta honom kämpa vidare bara för att jag kommer gå sönder. Han skulle fylla 12 år i mars. En aktningsvärd ålder för en cane corso. Jag hatar den här delen av hundägandet. Delen där du säger farväl för alltid.

En vän till mig förlorade nyligen sin hund och skrev att

”…jag har ett hål i mitt hjärta där du satte ditt tassavtryck.”

Precis så är det. Där. I hålrummet. Där bor du, för alltid. Min älskade knasboll, jag är halv utan dig! Du bor för alltid i mitt hjärta! Skrotgubbe ❤ Jag älskar dig. I evighetens bergochdalbana. Upp och ner. Du är alltid med mig!

Den 28:e januari 2019 klockan 18.00 somnade Lix på Solstadens veterinärklinik. Lugnt och stilla. Jag låg på golvet med honom när han drog sitt sista andetag. Innan dess hade han lyft huvudet, sökt min blick och la sig sen ner när jag sagt det jag alltid säger när han lyfter huvudet för att kolla att jag fortfarande sitter bredvid honom i soffan; ”I’m right here baby..” Sa godnatt, sov gott. Det var svårt att gå därifrån, jag fick för mig att han andades men veterinären hade ju kollat. Kysste honom på huvudet och lämnade honom med orden ”Jag hämtar dig snart”… I en urna. Men ändå, snart får han komma hem igen. Då kanske jag har lärt mig gå själv?

Vila i frid och sov mjukt min älskade lilla knasboll! Snart är du förevigad på min kropp också. Precis som jag vill ha det. Nu slipper du ha ont. Du slipper hala trappor, jobbiga mediciner, smärta och irriterande ryckningar.

Vi ses på andra sidan mitt lilla hjärta! Älskar dig i evighet och alldeles oändligt mycket!

Annonser

Snösnubbel å kisstrubbel

Ja jädras vad jag snubblar i snön. Trillat har jag gjort också.

Matte fick ont i hjärtat då. Sen grät hon som attans när vi kom in efter min senaste trillning. Men det var nog bara för att jag blev så förvånad själv och knappt kom upp för att det var liksom en massa snöööö i vägen hallå!

Jomen jag har ju ont i ryggen så jag orkar liksom inte ibland och så äter jag mina meduciner. Får alltid Frolic å ost efter. Gött mos!

Lite klurigt att kissa när man blir gammal ska jag meddela! Det är liksom inget sprutt så man får ju hjälpa till lite å ba’ tryyyyyyyyyyycka på! Om man typ drar in rumpan samtidigt så går det fint. Inte för mycket bara, för då kissar man sej själv på frambenen haha! Matte blev INTE glad då, så kan man säga.

Matte mår nog inte så bra nu. Hon är lessen ganska ofta. Gråter å har sej. Så jag tänker att jag måste ta hand om henne ordentligt. Vara nära, ropa på henne när hon försvinner på jobbet (asså allvarligt?! Hon går iväg UTAN MEJ skitaofta!) och liksom vara lite extra jag.
(Ja, jag går på toa – han piper. Jag äter lunch i tolv minuter i ett angränsande rum – han piper. Jag går in i ett annat rum för att prata med en kollega… ja, ni fattar. Mattegrisen har blivit en matte-igel 😉 /matte)

Fast det bästa med att matte är lessen, om man nu får säja så, är att jag får göra som jag vill typ, bestämmer vart vi ska på promenaden och hur långt vi ska gå, får massor av godis å behöver typ bara titta på skafferiet så öppnar hon å ger mej gottepinnar hähä!

Så. Nu ska jag sova vidare i soffan (en till fördel som asgammal, man får typ sova huuur mycket som helst! 😯 😀 )

Jävla matte!

Asså! Ni skulle bara veeeeta vad hon gjorde igår!

Jag håller ju fortfarande på och behöver gå ut mitt i natten (typ 3-4 på mornarna), dricker mycket vatten å lite sånt så vi har hållt på å lämna kissprover till vetten flera gånger. Nu ville dom tydligen att jag skulle vara där hela dan. Matte ba’ ”Okej!”

Man ba’ – NÄ! INTE ”Okej!”

Matte fixar inte å vara utan mej å samma här liksom.

Hon var så nervös att hennes skakningar smittade av sej på mej! Då skakar man mycket! 😯
Hade verkligen ingen lust att gå med den dära tjejen hos vetten när vi var där! Matte såg så lessen ut när jag gick…

Men dom är ju rätt schyssta där hos vetten. Man får godis å mjuka röster å gå ut så man får göra ifrån sej liksom. Bra på så sätt.

Fast jag hade ju gärna sluppit bli rakad på benen och magen och stucken och grejad med. Inte så skoj faktiskt. Vetten sa att det skulle gå bra så jag kunde vara lugn.

Fett lätt för henne å säja! Min matte var ju inte dääääär! 😥

Aja, fick ju värsta coola bandagen i alla fall sen! Kolla!

På fredag ska vetten ringa matte å tala om för oss vad det är för fel på mej. Matte säjer att jag har cancer fast hon gissar bara. Eller som hon säjer ”Målar Fan på väggen innan han ens står i farstun”. Jag vet inte riktigt vad det betyder, men det låter kul! 😀

Mattes kommentar: Han var alltså inne för kortisol-test för att se om det kan vara Cushings syndrom han har. Man gjorde också ett ultraljud på buken då han har lite problem att både kissa och bajsa och måste gå väldigt ofta. Han är fortfarande pigg och glad, skuttar glatt efter Frolic jag kastar, följer med in i skogen på promenad och skäller på både fåglar, katter, skumma gubbar och andra hundar haha! ❤ Min bästa kompis! 11,5 år, jag är så glad för varje dag vi får tillsammans. Kommer gå i minst en miljard bitar den dagen det är dags att låta honom gå vidare och jag vet att det kommer göra fysiskt ont av saknaden. Men vad gör man inte för den man älskar, om inte allt för att hen ska ha det så bra som möjligt?

Saker man hittar på promenaden

Asså vet ni?! Idag när jag och matte var ute på prommis så kom det en liten hund springande mot mej, han ba’ typ  sket i sina ägare som skrek åt han å stanna! Han vart typ asalycklig av att se mej!

Herbert heter han och är en …. en…. eeeeen TAAAAX!! Precis som min förra polare, Taxam! Värsta bra asså!

Jag älskar taxar. Å små pudeltjejer. Tjejer med lockig päls asså… ❤

Matte höll på att kissa i brallan när hon såg att Herbert kom kutande. Sen såg hon att han var tax så hon slappnade av en sväng. Han var lite skoj den där lille, typ dyrkade mej hähä! Matte blev lite kär som tur var, jag skulle ju vilja ha en sån dära men hon ba’ ”Näääe, det är jakthundar å en sån vill jag inte ha…”

Man ba’ ”Mäh, assså! En sån dära liten är det ju aslätt att hålla i ju!” Shit asså… kinkig hon är då! Prutt på’na!

Nästan så hära fick jag stå för att se  till att jag inte trampade på lillskiten… 😛

Matttekommentar: Mycket stolt över min stora kille! Han reste visserligen ragg men tog sig tid att kolla läget först när lilla taxvalpen Herbert for fram och fjäskade för honom haha! Förstår inte riktigt var hans stora kärlek till små hundar kommer ifrån men jag bryr mig inte så mycket var den kommer ifrån faktiskt, den finns där så då är jag nöjd. Och mycket stolt just nu. ❤

Gammal man gör så gott han kan

Hehe, smart rubrik va?

För jag fyller år idag! NIO stycken! Matte ba’ ”Ååååh, vad gammal du är nu!”
Man ba’ ”Eh, DU kan va gammal!”

Fick gå en skitskoj promenad i skogen, busa och leka och käka godis! Sen träffade jag en skitasöt liten dam som ville pussas, det ville inte jag. Hon var inte ett dugg rädd för mej, värsta tuffa gumman liksom haha!

Sen fick jag bada. Inte lika skoj. Ännu oskojare blev det när matte började klippa klorna, på ALLA tassar! Hon har kommit på att det går lättare i badkaret, när jag är blöt.

Fast en bra grej med det är att jag får godis för varje tass. Och sen fick jag ett märgben! Värsta bra asså!

wpl_132225

Matte ville att jag skulle visa min ”grånäsa” å sen vart hon liksom onöjd när jag tryckte upp snoken i kameran, värsta svårt att göra’na nöjd haha!

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Lite skillnad från när jag var en liten fjärt, 5 månader gammal på lite äventyr. Inget vitt! 😀

(Kan meddela att det är en mycket trött herre som ligger här i soffan med mig nu. Han har haft väldigt mycket mental träning idag så att säga. Många hundar i skogen, där tre av tre var okopplade… grrrr!  Bad, kloklippning och så fryst märgben att jobba med haha! //matte) 

Spooooky!

Vet ni vad jag gjorde igår? Snackade med en tjej som matte fått kontakt med på fejsboken. Matte ville bara kolla om det skulle gå. Jag har ju snackat med såna där hundpratare förut men matte har blivit lite skeptisk med åren… Nu var det liksom gratis så matte tänkte att det kunde vara kul att testa igen.

Den hära tjejen var inte ens i närheten av mej, hon hade bara en ansiktsbild av mej att använda. Men hon kom in i mitt huvud ändå så jag visade henne mina kompisar och matte och Monza.. Jag saknar Monza, faktiskt. När matte fick höra det så började hon kolla rasstandard och sånt på Monzahundar men jag kommer inte få nån egen Monza tyvärr 😦

Nähä, nu vill matte säja nåt… *kliver ner från soffan*

Jag är ju lite skeptisk numer men som sagt, det var gratis så jag tänkte att jag skulle kolla.

Grejen är att den här tjejen inte har kunnat kolla särskilt mycket i min FB-profil, jag delar ytterst lite offentligt och Lix blogg är ju inte särskilt uppdaterad heller. Hon beskrev Monza in i detalj, utom rasnamnet bara. Hon sa att Lix visade henne ett stort kompisgäng med massor av hundar, och det kunde hon ju visserligen fått fram via bloggen. Det räcker tydligen att skriva ”Lix blogg” så kommer bloggen upp som nummer tre i sökresultatet.

Kindklapparna och det här att jag tar tag i hans kinder och liksom ruskar om lite fick hon med också.

Matte? Du? Får jag säja en grej bara? Jag vill inte ha nån annan hund om jag inte får en Monza, ba’ såruvet! Fast jag ska säja ett å annat till den dära fejsbok-tjejen oxå när hon kommer hit!

Ja, vi upptäckte att vi är uppvuxna på samma ställe hon och jag så vi ska träffas så hon får prata med Lix IRL så att säga 🙂 Fan. Då måste jag ju städa!

Nu är det min tur igen! Ska bara påminna matte om att jag önskar mej ett ben i julklapp, ett sånt dära med bejkon på!

Tjadå!

Typ ett sånt hära fast inte riktigt ändå 🙂

(Bild från när jag fick vara med matte på jobbet för typ hundra år sen)

 

Äventyr sa hon

Matte alltså. ”Vi ska på äventyr!”

Eh..? Okej…

Ett kort äventyr, tyckte mest vi satt i bilen. Eller ja, jag sov efter det riktiga äventyret (det dära skitkorta!)

Matte å jag var hemma hos hundfysen i helgen (ja, inte hela dårå utan skitakort men ändå), hon hade asmånga leksaker! Å en hundsäng som vibrerade! Kändes asmärkligt men det gick bättre att ligga på den när matte satt bredvid.

Sen fick jag superhjälte-laser (inte för att jag behöver det men det kan ju vara bra med lite extra ibland) och så försökte hon massera mej men hähä, jag är fasen dööööö-kittlig! Jag svär! Matte säjer att jag bara larvar mej men nä. Gör jag ju’nte! 😛 😉

Åsså fick jag väga mej typ. Jag fick ha en tass i varje ruta (matte hjälpte till) åsså kom det upp siffror framför nosen på hundfysen. Hajade inte riktigt varför jag skulle stå på den där vågen flera gånger. Fick ju inte ens godis!

Så här ser det ut, matte säjer att det visar hur mycket vikt jag lägger på varje ben. Tydligen lägger jag mer vikt på det ben som inte gör ont… eh, man ba’ ”Äre konstigt eller?! Det gör ju ONT! Hallå liksom, hade jag ju kunnat tala om på direkten…. shit asså, mänskor..”

lixvikt

Mattes kommentar: 

Jag tycker ändå inte att han lägger så galet mycket vikt på vänsterbenet men det ska bli intressant att se hur det ser ut om några veckor. Då ska han även fått sina armbågsortoser. Måste säga att jag blir lite extra glad när han så tydligt ber mig om hjälp och stöd i situationer han inte känner sig hemma i. Vill gärna sitta i knäet, ligga nära… Igår hade han flyttat sin säng så den låg precis nedanför min, dvs där jag sätter fötterna när jag kliver ur den. Inte så praktiskt men alltså, vill han ligga så nära, ja… då får han det. Mitt lilla gryn! ❤

Grattis!

Idag fyller den här lilla tryn-näsan 8 år. ÅTTA! 😯

Var tog tiden vägen!? Vavava!? Håll tummarna för att det finns märgben på Willys nu så han får en riktig present när jag kommer hem! 😀

Så här ser han ut nu (bilden tagen för nästan två veckor sen)

wpf_130847

Men ibland beter han sig som… 😉

lix1

Sablars vad jag älskar den hunden! ❤

 

Det går bra nu

Åkej, matte å mattemamman åkte ju iväg på handla-massa-saker-resa å då fick jag bo hos Enzo (hundrastarens hund, jaja, hundrastaren var minsann på plats också/matte)

Bra grej med att matte kom hem, förutom att hon kom hem dårå, va’ att jag fick maaaassor av godis (fick ett nytt koppel oxå  men asså, huuuur kul är det liksom?) Inga leksaker, matte säjer att jag redan har för många… fattar’nte va’ hon menar med det faktiskt…

Idag var vi på återbesök hos vetten å då sa hon att jag inte behövde äta medicin längre. Det är ju i och för sig lite trist… dom är skitagoda ju! Fast bäst å inte äta medicin alls. Å sen ska matte kolla om det finns nån kurs så hon kan lära sej att massera mej, fett bra!

wpl_1421

 

Gammal bild men det är bara för att jag tycker det är okul att fotas ju, snäll matte jag har ju! ❤

Tjabba!

 

 

Värsta bästa dan ju!

Asså vet ni!?

Igår. Då var matte hemma med mej, bara för att liksom..!

Sen kom hundrastaren å jag fick träffa två nya kompisar.

Å seeeen! Sen!

Sen kom två trebentingar med en massa skojiga saker å höll på å greja i köket å vattenrummet (som tydligen heter ”baaaadrummet” men asså, det är vatten därinne.. vattenrum. Basta!)

Dom var skitasnälla å klappade mej å sa att jag var fin å så.

Sen vilade jag å matte lite åsså sen kom hundrastaren igen.

Värsta bästa dan! Sen blev jag tröööött…

wpl0649

(Mmm, vi hade sotaren hemma igår. Värry trevligt för matten att titta på hähä! /matte)