Snygging

Alltså… jag hajjar inte… Matte ba’ garva när hon såg den hära bilden…

wpl_0688

Jag tycker jag är asasnygg!

Matte säjer att jag inte är till min bästa fördel när hon fotar mej med fiskögat men asså… allt klär en skönhet! Till å med fiskögon. Så det så!

(Ja, alltså, bilden är inte tagen med ett äkta fisheye-objektiv utan nåt sorts filter i lilla kompaktkameran men tja… halvsnyggt haha! /matte)

Annonser

Superhulk

Asså, jag var hos vetten idag. Mitt ena öga är liksom asirriterande å ba’ håller på å geggar å så…

Så. Vi åkte till vetten för att hon skulle kolla.

Ååååå jäääädras vad hon kolla! I typ en hel evighet satt jag där å hon ba’ stirra mej i ögena skitalänge!

Sen gav hon mej nåt supermedel så jag kunde se mänskors superkrafter. Å asså, jag vet ju att matte är typ superstarka smurfen men vet ni? Hon är en HULKSMURF! Asså hon blev helt grön! En hulk! Det ni!

Hittade en bild på’na ….

sensational_smurf_hulk_by_deaddog2007-d4dulf5

Snygg va? Bilden asså, himla likt henne oxå. Klicka på bilden så kommer ni till där jag hittade den 🙂

(Jupp, Lix har varit kladdig i ena ögat så vi var där och kollade bara. Inga problem med ögat! Men han fick en grön vätska i ögat för att hon skulle kolla om han hade några sår på ögat. Han var såååå duktig! Oerhört stolt över mitt älskade åbäke! //matte)

Otacksamt

Asså… är era mänskor otacksamma? Det är matte! Värsta otacksamma är hon!

wpl_2055

Ska jag berätta?

Varje kväll typ så envisas hon ju med att lägga sej i vattenrummet å bli skitablöt!

Så jag brukar följa med henne dit (för å kolla att hon typ inte försvinner eller så) å då..! DÅÅÅÅÅ! Är jag skitasnäll och försöker torka henne när hon blir blöt.

Vet ni vad hon gööööööööör!?

Blöter ner sej IGEN!! Man ba’ ”Scusi damen? Är du dum eller?!”

Efter ett tag ger jag fan upp… Sen provar jag igen dan efter. Funkar ungefär lika dåligt varje gång. Otacksamt asså!

(Jodå, han är med i badrummet och så fort jag lägger upp armen på badkarskanten  eller sticker upp knät ur vattnet så är han där och ska ”torka”… Funderar på om det är badoljan han är ute efter? Knappast vattnet, jag badar nämligen skitvarmt. Gör era hundar så? //matte – konfunderad)

Jag vet varför ni är här

Jag ser vad ni sökt på så välkomna!

Det är en tragisk händelse (nej jag tänker inte länka till den, ni vet vilken jag menar) med många olika faktorer som slutade med att en man blev av med sina två hundar.

Jag var inte där. Och jag gissar att de flesta av er som är här, inte heller var det.

Jag har läst polisens förklaring, mannen ville ta sitt liv och började skära sig i halsen.
Polisens uppgift är att skydda oss. Människor.
I lagens ögon är hundar egendom.
Om mannen legat i sin lägenhet hade polisen varit tvungna att ta sig in, med alla medel.
Samma princip även om det inte krävt eldkraft och att två unga cane corso-hundar fått sätta livet till.

I en sån situation som nu var så blev det pressat. Ja.

Sen kan jag tycka att det är förbannat synd att det råkade vara poliser som inte är vana vid hundar som var där.

En annan sak som är förbannat synd är att media är så jävla kåta på att sälja lösnummer att de skrämmer upp folk med att det är ”kamphundar” som skjutits. Skulle det vara mindre hemskt då? Eller? Gör det inte så mycket då? Eller?

Jag har mejlat en reporter på Expressen och ifrågasatt valet av ord. Å andra sidan verkar det där med research vara nåt som journalister inte pysslar med längre.

Tyvärr har även vissa poliser fått för sig att det är kamphundar. Kamphundar är tränade för kamp, det är ingen enskild ras.

Cane corso är ingen kamphund. Det är en gårdshund avlad till vakt. Det är en jävla skillnad.

Dessutom är det skitsamma vilken ras det är på hunden, en stressad och rädd hund reagerar så är det bara.

Fredrik Steen har erbjudit polisen gratis utbildning i hundhantering. Bra så. Ta det erbjudandet.
Lägg även in lektioner på Polishögskolan i hur man hanterar djur i stressade situationer.
Några lektioner i ”skjutning på rörliga mål” vore tacksamt.

Min åsikt kanske är oklar. Må så vara. Jag är cane corso-ägare, jag älskar mitt åbäke alldeles ofantligt mycket, men om det var tvunget att stå mellan mig och honom, så väljer jag mig. Jag vet. Det låter hårt och kallt, men jo. Vet ni varför? För ingen kan ta hand om mitt älskade åbäke som jag kan och kan inte jag få ha honom i mitt liv så ska ingen annan heller få det.

Oj. Nu lät jag visst lite självisk också. Men så är det.

Men för att göra det klart –

Ja. Polisen gjorde det de ansåg bäst i situation.
Ja. Det är jävligt tragiskt att utgången blev som den blev.
Ja. Hundägaren lyckades inte ta sitt eget liv. Något jag tror både han, hans familj och vänner är glada över
Nej. Media ska ge fan i att sätta titlar på hundar som agerar som hundar gör i stressade situationer, enkom för att sälja lösnummer.

Smutt!

Ganska omotiverad bild från dagens prommis.
Ajj ån da prajs liksom! 🙂

Vet ni vad en grej?

Jag träffade en tjej idag, eller ja… asså… hon var typ nästan skitagammal, åtta bast å skitaliten!

Hennes trebenting såg när jag å matte kom hem från skogen å då ba’ följde han efter oss å ba’ ropade på matte typ ”Staaaanna!” Typ… 🙂

Dom bor i mitt vårt hus tydligen (matte tjatar alltid när jag vaktar, hon ba’ ”Det är inte bara viiii som bor här!”, man ba’, näe kanske inte men asså… jag är liksom störst å bäst å vaktar bättre än aaaalla andra i det hära huset ju!)

Åsså sa han att att hans tjej ville hälsa på mej å ja’ ba’… hmm…. ‘kej’ra! Hon var skitaschysst! Fast hon ville’nte leka nåt, hon sa ba’ hej å så sen sprang hon till sin matte haha!

Jag kanske måste säja till Anneli att vi ska leta efter … eh… Ayiri (tror hon hette så) när vi går ut nästa gång 🙂 Hon är skitabra den dära tjejen, Anneli asså, inte Ayayaya (eller vad det nu var)

(Mattes kommentar – Ja, Lix har ju en hel del grejer för sig när det gäller andra hundar. Han hatar ohyfsade hundar som går rakt mot honom, har lite språkproblem och det där med stora ljusa eller stora fluffiga hundar, ja nä det går inte alls. Men den här hundens husse var väldigt pedagogisk och lugn, vilket gjorde mig lugn. Kändes bra. 🙂 )

Operation

Matte ska operera mej… eller asså, vetten ska göra det…
Matte ba’: Iiiiih!
Ja’ ba’: Määääh…!

Fast sen kom jag å tänka på en grej… Förra gången dom opererade mej… då gick jag därefrån utan kulor! 👿
Den hära gången ska’rom ta bort den dära knölen i skallen… Tänk om jag får gå hem utan huvud!! 😯

Hmm… får nog ta ett snack med matte faktiskt… Fast hon sa att det är skitalänge tills vi ska dit, typ en månad så asså, jag kanske hinner fråga artonmiljarder gånger om dom verkligen är säkra på att dom vill ta bort min lilla knöl..?

(Jo, vetten ringde igår och ville ta bort knölen. På fredag. Höll på att få hjärnblödning… Cellproverna visar, som jag fattade det, åtminstone ingen malignitet. Alltid nåt liksom. Däremot kunde det vara nåt annat. Det var så få celler att det var svårt att få ett 100%-igt resultat. Därför ska den bortopererade knölen sen också skickas på analys. Gissa vem som höjde försäkringen till det dubbla alldeles nyss? Check. //matte)

Nu ska jag försöka dra ut matte i solen sen ska jag försöka övertala henne om att man visst kan äta fryst märgben mitt i vintern (hallå? Solen skiner = det är varmt å då måste man svalka sej lite jöh! 😉 )

Typ gammal bild, för här finns fasen ingen snö! Nästan inte...

Tjabba!

Ner som en pannkaka (matte skriver)

Jepp. Jag kraschade nu på eftermiddagen. Mår pest. Och inte i kroppen. I hjärtat. Det gör ont. Oron gnager ”Andas han?”

Han har ju haft en knöl uppe på skallen, den har växt snabbt och blött till och från, jag tänkte jag skulle fortsätta med aloe vera för sårläkningen och ringa veterinären nästa vecka om det inte blev bättre. I morse lossnade skorpan och det blödde enormt.

Jag ringde veterinären direkt jag kom till jobbet.
”Kan du komma nu?”, frågar sköterskan och jag håller på att kräkas så nervös blir jag.
Det kan jag inte så vi får komma klockan fyra istället.

Han får munkorg eftersom han inte riktigt gillar när främmande människor tvingar sig på honom. Han blir enormt stressad och veterinären bestämmer sig för att ge honom en spruta så han ska sova medan de jobbar. Inga problem. Han sitter till och med och viftar på svansen när de sticker honom med en lång nål i låret. 🙂

Efter en stund kraschlandar han. Benen viker sig och han rasar framstupa med huvudet före in i väggen.
”Varför sa de ingenting om det?”
Jag är ensam i rummet med honom. Han andas ansträngt eftersom han fortfarande har munkorgen på. Jag tar av den. Sätter mig bredvid honom och smeker honom på bogen. Han gillar det. Han ska veta att jag är där. Tiden går. Fem minuter. Tio. Nu känns det som den där gången för tio år sen.
När jag satt på golvet på en djurklinik och krampaktigt höll mig fast vid min döda hund. Då ville jag inte gå. Jag ville inte gå hem med kopplet bara. Utan honom. Femton minuter.
”Sluta nu! Han ska inte dö! Han ska bara få en nål instucken i skallen för att ta prover!”
Tjugo. Nu kommer veterinären. Pratar om vad det kan vara. Kanske en inflammation? Eller kanske en tumör. Sätter fast munkorgen igen. Rakar hans skalle och sticker nålen i knölen. Inget var. ”Helvete!” Hon sticker honom med en ny nål. Fortfarande inget var och mycket lite celler (men tydligen tillräckligt) för provtagning.

Hon går igen. In kommer en sköterska med en ny nål. En uppvakningsnål. Sen är vi ensamma än en gång. Tiden går igen. Jag smeker honom varsamt, pratar tyst med honom och önskar att han vaknar snart för jag är kissnödig. Han sover. Djupt.
Efter en stund kommer sköterskan in igen. Tjoar och tjimmar för nu ska han vakna. Rycker i kopplet för att han ska röra sig. Ger upp och jag ber att få betala medan han sover vidare.

När jag kommer tillbaka har han kvicknat till och jag hjälper honom upp. Han tittar frånvarande på mig och stapplar framåt, som i slowmotion. Hjälper honom upp i bilen och vi åker hem. Jag kör försiktigt, bilen bakom är stressad och ljustutar. Hade jag orkat hade jag stannat bilen, klivit ur och gått fram och bett honom dra åt helvete eftersom jag just kom från veterinären med min hund. Men det gör jag inte. Jag skiter i det där aset. Han kan få en hjärtinfarkt och dö av stress i mina ögon, så lite bryr jag mig.

Väl hemma hjälper jag honom ut ur bilen, sen tar vi oss långsamt in i lägenheten. Han står och tittar mot sin säng. Behöver hjälp att ta sig dit, självklart får han det. Lägger honom varsamt ner i sängen, stoppar om honom med en filt eftersom han är lite kall och lyfter hans huvud så han inte ska kvävas.

Provsvaren tar typ tio dagar. Jag är rädd. Min förra hund blev fem år och tio dagar. Lix fyller fem i mars. Jag hade ju tänkt att han skulle bli minst fjorton!

Har gråtit ett par skvättar också. Sömnbristen gör nog sitt till men fy fan vad jag älskar den hunden!

(19.30 nu vaknade han och sitter, med min hjälp, i soffan och piper. Pinkenödig? Vi går 🙂 )

Bulan

 

Jepp, det är mitt nya smeknamn. Jag har fått en bula i huvvet… eller asså, det ser typ ut som ett värstingstort myggbett!

Fast det blöder lite å matte är typ skitanervig! Ja’ ba’ – ”Tagga ner va?! Det ba’ kliar lite å gör lite ont om man klämmer där…”

Kolla!

Det är ju liksom skitalitet! Jisses, ta’t isigt va? Dessutom har det suttit dära skitalänge så det kan ju liksom inte va nåt farligt direkt 😆

Matten är skitnervig dock och ska ringa veterinären på måndag. Det där ”myggbettet” har växt och blöder dessutom nu. Gillar inte utvecklingen av det där. Han är dock som vanligt i humöret, äter något mindre än vanligt men jag vet inte om han ”härmar” mig. Jag äter ytterst lite nuförtiden nämligen… 

Å vet ni vad mer då?! Matte vart skitaglad förut när vi var på jobbet. För det kom en sån dära liten människa å ville leka med mej (jodå, lillkillen satte sig på huk = lekinvit enligt Lix //matte) Så jag visade han att jag åxå ville leka! Sen pussade jag han å han ba’ garva! Störtskön mänskovalp asså! Såna gillar jag! Han smakade gott åxå, lite bulle liksom… 😉

Nu ska jag fortsätta trängas med matte i soffan! Tjabba!

Under attack

Asså… allvarligt nu?
Vad är det med dom här småttingarna å deras bristande självförtroende? Eller jag menar… deras hybris.
Igår blev jag attackerad! Igeeeen!
Man ba’ scuuusi?! Vad gjorde jag liksom? NADA! Gick med matte på nattaprommis åsså kom det en liten idiot å ba’ flög på mej! 😯
Matte försökte skrämma bort han men asså… han sket i henne så jag fick ta tag i saken.
Eller ja, det var’nte så jäkla lätt… Han var liten å ettrig å studsade som en jädras flipperkula runt mej!
Plötsligt kom det en hård plastgrunka flygande å landade på han så DÅ lät han mej va’ ifred!
En jäkla tur för matten att den träffade rätt hund sa matte, annars hade det blitt otrevligt…
*ryyys*
Vill verkligen inte se matte asarg!

Sen var det en liten valpskalle som ville va’ med å slåss oxå men asså… bäbisar bråkar jag inte med när dom liksom faller för grupptryck bara. Lite stil har man ju 😉
Fast när vi gått en bit så han ”voff”, lite sådär bara för att. Det var gulligt tycker jag.
Hmm… va’ äre som händer!? Gulligt?! Hmm… matte säjer att jag håller på att bli äldre. Tss!
Eller?

Förresten ville den där lille fan ha en rond till så hans matte fick jaga efter honom igen.
Man ba’ ”Eh..? Hört talas om ett sånt däringa snöre? Som mänskorna kallar ‘koppel’?”
Vet ni vad matte gjorde dårå? Gav mej godis! 😀
Fett schysst ju! Inte så svårt val visserligen, bli attackerad av en liten idiot eller få godis…

Matte kommenterar: Ska man nödvändigtvis ha sina små fyrbenta älsklingar lösa i ett bostadsområde, då ska man jävlar i mig ha PLI på de! Vi gick på andra sidan vägen och jo, Lix tittade på de där små (valp och liten hund) som rusade runt och lekte. Men han sa inget och jag kände att det var lugnt att gå förbi. Naivt kanske. Att tro att man har pli på sin hund om man har den lös så tji fick jag.
Vet inte hur det gick med den andra hunden (som fick flexikopplet kastat på sig och sen blev utskälld men inte kopplad av sin matte), skiter i det också faktiskt. Lix klarade sig med blotta förskräckelsen.