Ner som en pannkaka (matte skriver)

Jepp. Jag kraschade nu på eftermiddagen. Mår pest. Och inte i kroppen. I hjärtat. Det gör ont. Oron gnager ”Andas han?”

Han har ju haft en knöl uppe på skallen, den har växt snabbt och blött till och från, jag tänkte jag skulle fortsätta med aloe vera för sårläkningen och ringa veterinären nästa vecka om det inte blev bättre. I morse lossnade skorpan och det blödde enormt.

Jag ringde veterinären direkt jag kom till jobbet.
”Kan du komma nu?”, frågar sköterskan och jag håller på att kräkas så nervös blir jag.
Det kan jag inte så vi får komma klockan fyra istället.

Han får munkorg eftersom han inte riktigt gillar när främmande människor tvingar sig på honom. Han blir enormt stressad och veterinären bestämmer sig för att ge honom en spruta så han ska sova medan de jobbar. Inga problem. Han sitter till och med och viftar på svansen när de sticker honom med en lång nål i låret. 🙂

Efter en stund kraschlandar han. Benen viker sig och han rasar framstupa med huvudet före in i väggen.
”Varför sa de ingenting om det?”
Jag är ensam i rummet med honom. Han andas ansträngt eftersom han fortfarande har munkorgen på. Jag tar av den. Sätter mig bredvid honom och smeker honom på bogen. Han gillar det. Han ska veta att jag är där. Tiden går. Fem minuter. Tio. Nu känns det som den där gången för tio år sen.
När jag satt på golvet på en djurklinik och krampaktigt höll mig fast vid min döda hund. Då ville jag inte gå. Jag ville inte gå hem med kopplet bara. Utan honom. Femton minuter.
”Sluta nu! Han ska inte dö! Han ska bara få en nål instucken i skallen för att ta prover!”
Tjugo. Nu kommer veterinären. Pratar om vad det kan vara. Kanske en inflammation? Eller kanske en tumör. Sätter fast munkorgen igen. Rakar hans skalle och sticker nålen i knölen. Inget var. ”Helvete!” Hon sticker honom med en ny nål. Fortfarande inget var och mycket lite celler (men tydligen tillräckligt) för provtagning.

Hon går igen. In kommer en sköterska med en ny nål. En uppvakningsnål. Sen är vi ensamma än en gång. Tiden går igen. Jag smeker honom varsamt, pratar tyst med honom och önskar att han vaknar snart för jag är kissnödig. Han sover. Djupt.
Efter en stund kommer sköterskan in igen. Tjoar och tjimmar för nu ska han vakna. Rycker i kopplet för att han ska röra sig. Ger upp och jag ber att få betala medan han sover vidare.

När jag kommer tillbaka har han kvicknat till och jag hjälper honom upp. Han tittar frånvarande på mig och stapplar framåt, som i slowmotion. Hjälper honom upp i bilen och vi åker hem. Jag kör försiktigt, bilen bakom är stressad och ljustutar. Hade jag orkat hade jag stannat bilen, klivit ur och gått fram och bett honom dra åt helvete eftersom jag just kom från veterinären med min hund. Men det gör jag inte. Jag skiter i det där aset. Han kan få en hjärtinfarkt och dö av stress i mina ögon, så lite bryr jag mig.

Väl hemma hjälper jag honom ut ur bilen, sen tar vi oss långsamt in i lägenheten. Han står och tittar mot sin säng. Behöver hjälp att ta sig dit, självklart får han det. Lägger honom varsamt ner i sängen, stoppar om honom med en filt eftersom han är lite kall och lyfter hans huvud så han inte ska kvävas.

Provsvaren tar typ tio dagar. Jag är rädd. Min förra hund blev fem år och tio dagar. Lix fyller fem i mars. Jag hade ju tänkt att han skulle bli minst fjorton!

Har gråtit ett par skvättar också. Sömnbristen gör nog sitt till men fy fan vad jag älskar den hunden!

(19.30 nu vaknade han och sitter, med min hjälp, i soffan och piper. Pinkenödig? Vi går 🙂 )

Annonser

7 responses

  1. Finaste! Trodde knappt det fanns någon som är lika skräckslagen när det gäller hundens sjukdomar som jag är. Jag känner igen mig. Och har man haft en hund som bara fick bli fem år… fy!
    Håller alla tummar och tår och hoppas det är något helt ofarligt.
    Visst är dom ynkliga när dom fått lugnande. Jag kan ju ta min prinsessa i famnen men det är ju svårare för dig.
    Alla kramar i världen skickar jag och Seila till dig!

  2. Pingback: Snart sömnlös « Tankar i diagnosjakten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s