Sent omsider

Mäh asså, här får man ju typ veckoblogga ju! Det har liksom hänt lite grejer… Jag har vaktat matte mot en elaking, jag har charmat ännu fler i jobbhuset och så har jag struntat i massa småbjäfsar som skällt ut mig! Jädras vad duktig jag är! Fast idag försökte jag få matte-trögo att hajja att jag ville ut å pinka även fast klockan inte var dags… Så när hon gick iväg och hjälpte en, då gjorde jag jättefin konfetti av toarullen hon har å snyter sig i. Den som brukar stå på hennes bord… Nu ligger den istället. I ”runda arkivet”… 😉

Vet ni vad jag inte gillar? När mänskor springer på mig å knuffas å tränger sig å bara ljuger… Det är världsadåligt!
Asså, åka Monster är ju skitasoft, Schabrak också, men det är liksom mittemellan de två som det är värsta kaoset så jag kan ju inte hålla reda på nånting! De säger att jag är stor…. Mäh hallå?! Spring inte på mig då om jag är så stor! Jag menar, jag borde ju synas rätt bra då? Fast mänskor bara ser sig själva, eller när vi är på monsteruppsamlingsplatsen, då har de bara blicken fäst på monstrena. De jagar de nämligen, mänskorna alltså – jagar monstrena. Tror jag. Fast monstrena är typ lättfångade som tusan för de står ju bara still å väntar tills mänskorna jagat fram till de. Då fattar jag inte vad de springer för? Monstret står ju ändå bara där…

Ska jag berätta om elakingen då? Vet ni vad han gjorde? Han HOTADE mig å matte! Skitaläbbig var han! Spände ögonen i mig och kom emot mig med rest ragg… Jädrar i havet vad otäck han var, så jag sa åt han att backa… Typ ”Du RÖR inte min matte för då hemskans!” Då vart han arg!! 😯 På MATTE! Va’ ju liksom inte meningen…
Han ba’ ”Du måste ju fostra den där, han kan ju inte bara få attackera folk så där!”
Matte orkade inte förklara för han hur det ligger till så hon gick, då vart han ännu surare och hojtade nåt om munkorg…. Eh, nä tack, sån har jag haft på dagis och de är fasen inget roliga… Man kan ju liksom inte snacka ordentligt då!
(Det stod en ”stationsvärd” i knallgul jacka och ”ananasfrisyr”, därav ’raggen rest’, vid spärrarna när vi skulle gå igenom. Precis när vi går igenom spärren tar han ett snabbt steg mot oss, med blicken rakt på Lix varpå han morrar och reser sig på bakbenen. Killen var alltså mindre än en halvmeter från oss… Varför man går framåtlutad och stirrar en hund i ögonen då, det förstår jag inte… //matte)

Imorrn ska matte till sin vette… Hon har ju fasen hållt på å fräst och ajjat och hostat och vinglat i flera veckor nu så typ alla har sagt till henne att hon måste dit… Lite konstigt det där, att hon kan göra som de säger men det verkar tvärt omöjligt att lära henne ”Kom!” 😕

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Annonser

4 responses

  1. Tja Lix! Länge sedan man skrev här. Den där ”ananaskillen” är ju tamejfan inte klok!!! Han tror visst han e smart som går sådär mot dig, usch! Jag hade också morrat åt honom att försvinna…
    /Emma Corso

  2. Emma Corso – Tjaaaaaaaaaaa!!! Det var’nte igår! Välkommen tillbaka i skrivmaskinen..eriet…eh… Ja, alltså, Tjaaa! 😀
    Eller hur?! Jädra stolle liksom! Å mitt på morgonen också! Då ska man ju liksom soooofta omkring o bara vara liksom (fast hallå, vissa mänskor, de hajjar inte det där med att softa verkar det som… )
    Hare gott! 😀

  3. Människor är galet konstiga!! Rödtotten Felicia babblar nåt om att jag ska hälsa till dig och så låter hon som hon har ett litet monsterhjärta i sig samtidigt:-)

    *puss på fina nosen*

  4. MyyZz – Eller hur! De är världsakonstiga!
    Haha, vilken sötnöt hon låter som, Felicia! Å rödtottar gillar jag, matte är rödtottig i håret för det mesta. 🙂

    Pusspåre å all de dina!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s