Lix – cane corson med rätt att charma

Det är jag som är Lix matte och som ”hjälper” honom att blogga om sina äventyr om dagarna. Jag har alltid haft djur omkring mig och är uppvuxen med hund (och diverse andra husdjur.. till mammas förtret..)

Min första kontakt med hundar var mammas schäfertik. En alldeles underbar hund som stod ut med oss barn och allt vad vi hittade på. Därefter bytte vi ”ner” oss, storleksmässigt alltså och det blev en borderterriertik som, också hon, var helt underbar! Den jycken var den absolut smartaste jag träffat på! Lydig som attans dessutom. En riktig personlighet och en helt fantastisk jycke.

När hon gick bort (akut blodförgiftning efter en livmoderinflammations-operation) tog det inte mer än en månad innan jag hade min allra första egna hund i min ägo. Jag hade inte läst på om rasen alls utan tyckte den var söt bara. Vilket jäkla jobb jag fick! *ler* Från att ha en elvaårig tik som kunde precis allt, hade jag nu en fyramånaders buse som inte kunde ett skvatt! Vilken omställning!

När han var ett halvår gammal blev han sjuk, och det tog nästan två år innan vi fick en definitiv diagnos på honom, kronisk enterit/colit. Plus att hans immunförsvar var i det närmaste obefintligt så fick han alla möjliga konstiga inflammationer (i omgångar; ögon, öron, lungor) mm mm.. Men vi kämpade på. Mixtrade med mediciner, naturläkemedel, foder.. Allt! Fram till han var fem år, då gick det inte längre. Jag ville inte se honom lida mer, han hade så ont och glittret i ögonen var borta… Fy fan… Det gjorde ont då, och det gör ont nu…

Så det blev ett uppehåll på 6 år innan jag kände att ”näe.. nu måste jag ha hund igen”

Sagt och gjort, jag började kolla runt på olika raser och hittade en rätt ovanlig ras, Kromfohrländer, en mellanstor och behändig ras. Jag tog kontakt med uppfödare och ställde mig på väntelista.

I juni förra året (2006) skulle jag göra en ”mellanlandning” hos A innan vi drog till Sweden Rock för att jobba. Jag träffade Leo. Två timmar senare var jag såld. Jag skulle ha en corso!
Och en corso blev det!

Jag fick väldigt bra kontakt med uppfödaren, kanske tack vare att jag redan kände Leos husse o matte. Leo är ju som bekant den som charmade mig till att bli corso-ägare och också är far till min lille huligan.. Dessutom vet jag att jag kan vända mig till Leo & Nitros matte å husse för ”valpjämföring”

Uppdaterat 2009-01-23

Nu har vi hållt på med klickerträning i snart ett år, det börjar ge resultat och jag har en mycket gladare och arbetsvilligare hund nu (så nu är det bara mig vi ska få fart på… ska snart till doktorn igen för vidare utredning så vi får väl se).
Jag läste inlägget ”Varför har DU hund?” hos Doriz och mitt svar blev:

Skapad av Lix matte 2009-01-04 21:31:29

Oj! Vilken bra fråga! Jag vet inte varför men jag känner mig liksom halv utan hund. Tror jag är född hundägare…
Jag har hund av rent egoistiska skäl, jag gillar sällskapet, vetskapen om att han aldrig någonsin ljuger eller sviker mig. Han ger mitt liv större mening, mer skratt och massor av kärlek. Han ger mig styrka, trygghet och stöd, torkar mina tårar och visar med all tydlighet att jag betyder lika mycket för honom som han för mig. Jag känner mig oändligt älskad och utan honom i mitt liv skulle världen bli förbaskat tråkig och grådaskig…

Uppdaterat 2007-11-20
Lix verkar, så här långt i alla fall, vara en liten kille med huvudet på skaft och hjärtat på rätt ställe. Han charmar de allra flesta han möter och är extremt signalkänslig (vilket blir lite besvärligt för en person som jag, som tydligen omedvetet sänder ut klaaaara signaler till honom. Blir lite knas i den ordlösa kommunikationen ibland)

Vi har gått slyngelkurs och håller på med uppletande nästan varje dag, och vardagslydnadstraggel vaaarje dag.

Just nu börjar hormonerna rusa i honom så det är mycket testande av gränser i nuläget. Träligt, tröttande men ack så nyttigt… *ler*

Vissa dagar stunder är han vääääldigt billig, men han är en riktig charmknutte med en vilja att vara till lags trots att hormonerna säger annat ibland.