Som om jag inte mådde dåligt redan innan?? Jag fick åka karusell imorse, det ni! Det var inte så jätteskoj imorse faktiskt, matte var jättearg så jag trodde hon skulle gå i bitar. Bäst att hålla sig undan då liksom…
Så här, matte å jag gick ut till minimonstret tidigt för matte måste ta bort isen och så skulle hon mata Willy också innan vi åkte till jobbet. Jaaa, asså minimonstret heter ju Willy… 
Så matte skrapade bort isen och så åkte vi en liten bit. Willy var inte riktigt med på noterna, han ville liksom hem igen så han drog å drog å drooooog helt åt fel håll… Då stannade matte å frågade honom varför han bökade så dant. Då såg hon att han hade stukat dojan… Bara försöka åka hem igen (ja vi hade inte kommit så långt när jag märkte att det inte fanns ett uns luft i ena framdäcket… //matte)
Sen började hon svära. Inte åt Willy, det törs hon inte (nä, gamla bilar ska man behandla med kärlek o respekt å det var ju liksom inte ”hans” fel…//matte igen) men åt att det var platt och att tiden tydligen sprang iväg (jag såg ingen?) Sen gick hon in med mig, satte sångburken vid örat, svor igen, testade med sångburken igen, svor ännu värre, lämnade mig hemma (hade iiiingenting emot det kan jag säga, hon är noll kul när hon låter sådär) och brassade iväg. Nu får matte berätta vad hon gjorde för hon var alldeles varm å kall när hon kom in… 
Men lite gladare…
Jepp, ut till bilen igen. Lyfta ur buren för att komma åt reservdäcket i mörkret (att tända inne i bilen tänkte jag inte på i all stress o ilska, sicket nöt!), svor så det stod härliga till, drog och slet och ryckte… Tills jag kom på att nån smarting på Hyundai kommit på att man ska säkra däcket med en skruvmojäng – häpp! Bort med däcket. Sen var det ju till att hiva upp bilen, inga problem, om det inte varit för att ”fälgkorset” var en pinne… Tog ungefär en kvartjävel att få upp bilen, ungefär då kom jag på att det kan vara smart att lossa bultarna på däcket… Sagt och (inte) gjort. Matte är smurfsize, matte tycker hon är stark – matte är en ilsk rödtott modell flugskit när det kommer till att lossa maskindragna bultar från däck. Ringer nummerupplysningen igen och frågar om det verkligen inte finns nåt annat nummer till däckfirman? Jodå. Jag ringer nästan med gråten i halsen, och får svar direkt. Haffar grannen samtidigt som jag pratar med däckkillen. Grannen med monsterjeepen fixar lätt bultarna med en liten spark på ”fälgkorset”… *mutter* Efter mycket om och men får jag på däcket, lyckas skruva åt de med det värdelösa ”fälgkorset” och lyfter in buren, det trasiga däcket och hämtar hunden (som fortfarande sitter på mattan, där han ska tills jag har sagt varsågod – ibland förvånar han mig) Så bar det av, tre jävla minuter hemifrån ligger däckfirman… Man kan bli galen för mindre…
Määäh! Nu äre min tur! Vi åkte sen. Och matte var gladare. Sen körde vi. Och jag trodde vi skulle till jobbet, men nähä. Hon åkte in i ett minimonstersjukhus typ. Och så glömde hon plocka ut mig! 
Skoja inte att det killade i magen när jag åkte uuuuuuuuuuuuuuuuuuuupp åå sen neeeeeeeeeeeeeer! Oooooiiiih!! När jag var däruppe i luften så vibrerade Willy, typ som han skakade lite på sig, men jag tror bara att han tyckte det killades lite i fötterna när de satte på han nya skor… Sen åkte vi igen, sen vände matte, åkte tillbaka till där killen var som kittlade Willy, hämtade den trasiga dojan och sen åkte vi… hem? Matte skulle kissa sa hon… Men asså hallååååååååååå?! Jag då!? Nä. Jag fick minsann vänta! Tss! Orättvist!
SEN åkte vi å då fick jag gå ut när vi kom till jobbet. Tack!
Åsså trodde jag vi skulle gå hem som vanligt när det blev lite blåmörkt ute, men vi fick vänta tills det blev svartmörkt innan vi fick åka! Shit asså! Matte jobbar för mycket, tycker hon är skitatrist då… Fast hon kommer ner o myser med mig rätt ofta så det är ju bra.
Nu ska jag stånga ut matte på min prommis så hon kan gå å lägga sig nångång… Hon är nämligen skitatrött…
(Kan ju tillägga att det inte var en tillstymmelse till punktering på däcket, det hade pyst ut bara… Någon eller kylan hade gjort däcket platt. Jag skiter i vilket, bara det inte händer igen, jag är tillräckligt nojig när det gäller min ”hjulbenta” älskling… Men skulle det vara nåt så vet jag ju att det bara är att åka ”tre jävla minuter” så ordnar det sig. Inte nog med att de vet vad de gör, Hemmesta Däck och Recond är fasen proffs på kundservice också! //matte – nöjd kund)
Läs även andra bloggares åsikter om bilar, hund, cane corso, hyundai, hemmesta däck & recond, punktering
Och asså, påputtarna tyckte jag var jättevacker! Moahahaha! Ligger i generna! 
//matte)
