Okej, hon har inte ont i skallen längre, men hon är fortfarande rasande trist! Hon har typ fått nej-sjukan istället. Ba’ ”Nej, inte äta mattes jacka! Nej, inte äta på inredning, nej inte boxa matte, nej inte klättra upp i främmande människors knä, nej inte jaga svansen i trappan nej se dig *bonk* för!” Okej, lesson learned… Jag måste se mig för… Vaddå för? För *funderar* …. fööööör att annars slår jag i nosen i nåt hårt!
Fast iofs så ”säger” hon att jag gör massa saker bra också (dvs jag ger honom ‘tyst beröm’ i form av fysisk beröring //matte) Det är gött tycker jag!
Igår tyckte jag att matte var lite elak mot mig. Jag fick vänta typ en hel dag på att få mat! Den stod ju mitt framför nosen på mig! Men nähä, ”Stanna”… då får man vääääänta. Dessutom garvade hon åt mig när jag halkade i min egen dräggelpöl när hon sagt ”Varsågod”… Hallå?! Eelakt!
Och imorse tyckte jag det skulle vara lite kul på Monstret men som vanligt… Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej… *djup suck* Det var då själva den att man inte kan få göra som man vill! Grrrrr! (nej jag tycker inte det är en bra idé att jaga sin svans precis vid utgången på bussen. Det är en brant trappa där ju //matte)
Men vet ni vad jag brukar göra när hon får en släng av den där nej-sjukan? Jag leker ”hak-tapp-på-matte”, det är jättekul! Det ska ni göra nångång, det är skitakul! För om det är nåt sånt dära kommando som ni tycker är skitatråkigt (mitt tråkigaste; ”vänster” och ”höger”) och som man bara gör halvdant o ibland. Och så när matte säger typ ”vänster” så viker ni av till vänster fortare än kvickt! Gissa vem som tappar hakan!? Hehe! Sånt är skoj!

Eller så kan man se ut så här! Fast då brukar hon bara fnittra lite istället å det killar så skönt i kroppen då!
Ha det gott!


















